Broder Odd by Dean Koontz

Author:Dean Koontz [Koontz, Dean]
Language: swe
Format: epub
Tags: Deckare, thrillers och spänning
ISBN: 9789187173691
Publisher: Stockholm Text
Published: 2007-03-25T16:00:00+00:00

Kapitel 25

Om mina fotsulor inte hade genomborrats av kyla lika vass som nålar, om inte en brännande, domnande känsla hade fått tårna att krampa, skulle jag kanske ha trott att jag aldrig hade vaknat för att se de röda och blå ljusen från polisbilarna blinka i de frosttäckta fönstren i mitt gästrum, att jag fortfarande sov och drömde.

De stora svängande bronsloberna, som en uppjagad Freud skulle ha tillskrivit en sliskig symbolisk betydelse, och det kryssvälvda taket i klocktornet, utgjorde en perfekt plats för en dröm, omgiven av det iskalla ovädrets oskyldiga vithet.

Den minimalistiska figur som var Döden, i munkkåpa och huva, var varken ruttnande eller full av mask som han var i tecknade serier och urusla filmer, utan lika ren som en mörk polarvind, lika verklig som Liemannen i Bergmans Det sjunde inseglet. Samtidigt hade han egenskaper som en hotande fantom i en mardröm, formlös och utanför vårt vetande, sedd som tydligast i ögonvrån.

Döden höjde sin högra arm och ur ärmen dök en lång blek hand upp, inte ett skelett utan med hull. Även om det fortfarande var tomt i huvan sträckte sig handen mot mig och fingret pekade.

Nu kom jag att tänka på En julsaga av Charles Dickens. Här var den siste av de tre spökena som kom till den snåle mannen i lånefirman, det hotfulla spöke som Scrooge kallade Kommande Julars Ande. Spöket hade varit vad Scrooge kallade det för, men också något värre, för var helst framtiden leder en, leder den alltid till slut till döden, det slut som är närvarande i min början och i din.

Ur Dödens vänstra ärm dök ytterligare en blek hand upp och den här höll i ett rep med en snara i änden. Spöket – eller vad det nu var – tog snaran med höger hand istället och drog ut otroligt mycket rep ur tunikan.

När han drog fram den andra änden ur ärmen slängde han den över den hävstång som när den vreds av ett hjul längst ner i tornet skulle få klockspelet att börja spela. Han gjorde en snara med sådan lätthet att det inte verkade vara skickligheten hos en van avrättare, utan mer skickligheten hos en fingerfärdig magiker.

Allt det här framkallade känslan av kabuki, den japanska formen av mycket stiliserad teater. De surrealistiska omgivningarna, de utarbetade scenkläderna, de djärva maskerna, perukerna, de överdrivna rörelserna och skådespelarnas melodramatiska gester borde göra japansk teater lika skrattretande som amerikansk wrestling. Men av någon sorts mystisk anledning blir kabuki för den kunniga publiken lika verklig som ett rakblad som dras över tummen.

I tystnaden efter klockorna, med ovädret som verkade vråla fram sitt gillande över hans uppträdande, pekade Döden på mig och jag visste att han menade att snaran var avsedd för mig.

Spöken kan inte skada de levande. Det här är vår värld, inte deras.

Döden är faktiskt ingen utklädd figur som hemsöker världen och samlar själar.

Båda dessa saker är sanna, vilket innebär att den här hotfulle Liemannen inte kunde skada mig.

Eftersom min fantasi är lika rik som mitt bankkonto är tomt, kunde jag ändå föreställa mig de sträva repfiberna mot halsen, hur mitt adamsäpple krossades.

Download

Copyright Disclaimer:
This site does not store any files on its server. We only index and link to content provided by other sites. Please contact the content providers to delete copyright contents if any and email us, we'll remove relevant links or contents immediately.