Svartvintern by Marianne Cedervall

Author:Marianne Cedervall [Cedervall, Marianne]
Language: swe
Format: epub
Publisher: Natur & Kultur
Published: 2012-07-01T16:00:00+00:00

26

Bara drygt ett dygn tog det för Eric att bekanta sig med de rätta personerna och få tips om duktigt och arbetsdugligt folk i byn. Sina högst personliga anställningsintervjuer höll han i rum 101, närmast receptionen, som snabbt inrättats till ett provisoriskt kontor.

Sent på eftermiddagen stod en butter man vid dörren. Eric granskade sin lista med namn och tog sig sedan en ordentlig titt på besökaren. Ingen vidare sympatisk kille, men kunde han jobba bra så var det okej för Eric. Han hade mött massor av krångligt folk och var inte rädd för någon.

»Du måste vara Tony Niska!» hälsade han glatt. »Du kan bara inte ana vad jag har hört mycket om dig!»

Att det mest var negativa saker han hört, behövde han ju inte nämna. Eric gick fram till mannen och satte sitt utsökt välmanikurerade pekfinger i hans lätt välvda mage och log hjärtligt.

»Jaha, jo», sa mannen osäkert.

»Hemskt roligt att äntligen få lära känna dig, hördudu!» fortsatte Eric.

Han placerade kärvänligt sin arm om Tonys axel och tittade ner på honom, som var decimetern kortare.

»Hördu Tony, du är en duktig snickare har jag hört, stämmer det?»

»Jajamensan!»

Tony stramade upp sig och skruvade samtidigt på axlarna för att försöka bli fri. Eric höll kvar sin arm en stund och föste sedan milt ner honom på en stol. Själv lutade han sig lugnt tillbaka i fåtöljen mittemot. Man kunde just undra hur det kom sig att en duktig snickare gick arbetslös, tänkte han, men det höll han tyst om. Söderöver var det inte helt lätt att få tag i folk som kunde bygga.

»Här finns fantastiskt mycket att göra förstår du», sa han istället och knackade med pennan i bordet.

»Jaha, jo.»

En sådan enfaldig typ. Och inte mycket till ordförråd heller. Eric log ett bländvitt leende och naglade fast Tony med blicken.

»Men ska du jobba här ska det bli på våra villkor, är det uppfattat? Inga egna idéer alltså.»

Tony nickade, iddes inte svara tydligen. Han tyckte inte om Eric, det syntes lång väg, men tacka nej till jobb kunde han förstås inte, Arbetsförmedlingen pressade väl på.

»Men nog ska väl vi kunna komma överens? Inte sant?»

Eric lade huvudet på sned och fyrade av ytterligare ett strålande leende.

»Jo, nog är det möjligt. Om … om priset är det rätta.»

Han borstade bort något osynligt på axeln, som om Erics händer låg kvar fortfarande.

»Nog kan du väl hugga i? Eller hur? Du?»

Eric ville hetsa honom lite, få honom att reagera och visa att han var en karl, för det ville han nog. Det tog skruv.

»Fan, du inbillar dig väl inte att jag är någon vekling, va? Jodå, nog kan jag hugga i om det behövs, jag har redan varit här och kittat fönstret.»

Han nickade mot rutan bakom Eric.

»Bra! Då säger vi så. Kom imorgon och fort ska det gå! Vi ska öppna det här stället så snart som möjligt, ser du.»

»Jo jo.»

Tony reste sig och satte handen på dörrhandtaget. Han såg ut som om han ville fly ut bums, bort från den ovana situationen.

»Nå, då kommer jag imorgon. Ska vi säga vid sju?»

»Utmärkt! Och du, Tony, priset är det rätta.

Download

Copyright Disclaimer:
This site does not store any files on its server. We only index and link to content provided by other sites. Please contact the content providers to delete copyright contents if any and email us, we'll remove relevant links or contents immediately.